Usch och fy vad klockan är mkt, egentligen borde jag kanske gå och lägga mig, då jag ska upp om några timmar.. Min älskling kommer med tåget strax före 4 inatt (ÄNTLIGEN!) och jag hade tänkt hämta honom då eftersom jag inte orkade köra ner hans bil till stationen tidigare ikväll

Idag har jag inte fått mkt gjort, ha haft en hund som bråkat med mig sen 03.00 - 09.00 så sömnen ha inte varit den bästa.. Tur att hon tycker om att åka bil och att hon blir trött av det, en timme var allt som behövdes för att hon (och matte) sen skulle sova typ resten av dagen  (jag ha faktiskt hunnit göra lite nytta också)

Ibland snurrar det många tankar och funderingar i mitt huvud, många saker som jag aldrig skriver ner (även om det är ett bra sätt att bearbeta det).. I vilket fall är livet rätt konstigt, det kan ju lixom ta slut så fort.. Varför tar man allt och alla så mkt för givet? Varför visar/berättar man inte hur mkt man uppskattar de människor som finns runt omkring en? Kanske är detta en vanlig fundering hos många?!  

Eller så är det bara för att det har hänt och händer mkt saker omkring mig just nu?

Det känns nästan som att listan växer, 2 personer jag bryr mig om på loppet av 2 veckor råkar ut för allvarliga saker.. Är det nu man ska börja invänta nästa besked? Näh, ärligt talat så är jag för optimistisk för det, men jag tycker att livet kan vara rätt så orättvist ibland! Åh å andra sidan så är man inte så smart själv heller som inte tar tillvara på varje minut och njuter av livet full ut! Förlåt att jag sällan säger det: Jag älskar min familj och mina vänner!

Love!